Pappa och hans fyra syskon fick sitta på kökssoffan i prassliga finkläderna och bara lyssna på köksklockan på väggen som tickade. Det hände absolut INGENTING. Man fick göra just... ingenting.
Jag har inga motsvarande minnen från min barndom. Det skulle vara de där sista timmarnas väntan på tomten då kanske.. DET var långsamt, liksom att på nyårsafton försöka hålla sig vaken till tolvslaget. Eller i mormors torp... där man också bara lyssnade på den där klockan som tickade... men där var det ingen otålighet över det utan bara rogivande långsamt.
Där slutar det. Det där långsamma som pappa upplevde, kan jag tänka, FINNS liksom inte längre. Överhuvudtaget så är vi dåliga på det där med långsamhet nuförtiden. ALLT ska ju gå så fort!
Vår pojke han kryper ur skinnet om han inte har "något att göööra" och inte får se på TV. Jag brukar försöka säga att det är bra att ha tråkigt men nej, den gubben går inte. Vi fostrar våra barn med omedelbar behovstillfredsställelse och de får inte vänja sig vid att VÄNTA, ha TRÅKIGT, uppleva något riktigt LÅNGSAMT...
Det är inte något som helst långsamt över det liv jag lever nu. Inte alls. Jag kan faktiskt inte komma på när jag hade det långsamt sist. Saknar det faktiskt... för jag blir, till skillnad från många andra, inte alls rastlös om det inte händer något.
Däremot så TÄNKER jag LÅNGSAMT. DET är faktiskt något jag har funderat på och dessutom så är det ju helt sant! Iallafall för mig har amningshormonerna gjort att jag är allmänt seg i kolan tills jag har slutat amma helt och liksom "kommit ut på andra sidan."
Då säger det ju kanske er en hel del att jag har ammat så LÄNGE och OFTA sista fem åren... Har jag inte ammat så har jag varit gravid och det tar ju också en del på intellektet. Jo jag vet att många säger att man blir både mer effektiv och smartare av att få barn men i mitt fall... knappast.
MEN jag brukar tänka... ja, för det GÖR jag ju även om det går långsamt... att det kommer sen. När barnen har flyttat och man sitter här ensam. Har all tid i världen. Långsamhet till förbannelse. DÅ saknar man säkert tempot, kaoset, potatismoset.
Långsamheten är nödvändig. Vi behöver det. För att uppskatta motsatsen. Men också för att stanna upp och begrunda saker och ting. Höra och känna varje andetag. Bara sitta där. Länge. JAG längtar.
Det HÄR inlägget fick mig verkligen att tänka. Begrunda. Saknar också ljudet av en gammal väggklocka som tickar. Långsamt. Inte behöva titta på klockan och undra hur länge jag får sitta där tills nästa kaos börjar utan huuuuuur länge jag vill. Så rogivande.
SvaraRaderaNu, i påsk, har jag det inte speciellt långsamt. Passar på att kika runt lite på bloggar medan jag dricker kaffe sedan är det full rull, kanelbulle!
Kram kram på dig!
^vilket BRA inlägg!! Verkligen. För jag känner också att det där med lite långsamhet helt försvunnit ur vårt moderna samhälle. Allt ska vara effektivitet, produktivitet... Till och med barnen måste alltid alltid lltid ha ngt att glra, precis som du beskriver.
SvaraRaderaMn jag tror att människan behövr lite långsamhet också. För att hinna ifatt. Hinna tänka och hinna känna.
Kram!!
Håller med Taina o Saltis, ett jättebra inlägg! Ibland kan det vara riktigt skönt att bara ta det långsamt och jag vet att vi gör det alldeles för sällan. Sköt om dig! Kram!
SvaraRaderaFantastisk tolkning! Jag som av olika anledningar tvingats dra ner på tempot kan ångra att jag inte övade på att vara långasm, eller klara av långsamhet förr. Då hade det varit så mycket lättare nu. Vår son övar vi i långsamhet! Stugan på landet utan tv eller någon modernitet, där är man bara. Inte så bara faktiskt!
SvaraRaderaLåt oss gå in för mera långsamhet i våra liv!! Kram!
SvaraRaderaJadu, man kan ju undra hur det hade gått att få dagens barn att sitta stilla en hel dag. LYCKA TILL till alla som ska försöka med det nångång.. ;)
SvaraRaderaGlad påsk!
Kram!
Hinner bara med ett kort men hjärtligt TACK till alla snälla, kram!
SvaraRaderaHejsvejs på Påskafton.
SvaraRaderaBra tänk. Mycket bra!!
Det är skönt att stanna upp och ta in lugn och frid. Men det som var förr känns igen. Det som du beskrev som din pappa hade det på långfredagen.
Vi fick inte röra en fena på långfredagen och de spelade sorgemusik på radio. Det blir ju fel. Den dagen var LÅNG.
Hoppas din påsk är bra och GladPåsk.
Annars gör en bra påsk.
Jag har läst dina andra inlägg och ger ett råd "Ta aldrig nån skit från nån"
Du ska inte behöva gå och trippa på tå för att inte "störa nån annan". Hoppas du förstår hur jag menar. Om nån skulle göra så mot mig så säger jag. "Jag är stor nu jag kan själv"
Det är härskarteknik som du utsätts för. Du är stark!!
Acceptera inte!!!
KOm ihåg du är inte ensaM!!!
Påskkramar
/Susanne
Kan inte annat än hålla med alla andra, fin skrivet och intressant inlägg. Jag kan också hålla med "långsamheten mellan öronen", trots att jag inte mera ammar gör sömnbristen sitt också. Ibland kommer jag inte alls på ord, på något språk - jag som älskar att skriva!!! Och sonen, som snart blir tre, kommer ibland bättre ihåg än jag vart jag satt saker och ting! Hoppas påsken var bättre än du väntade dig. kram!
SvaraRaderaSusanne-tack, jo jag vet... jag hade som sagt aldrig trott att jag skulle ta så mycket skit från någon.. undrar ofta hur jag hamnat här... vad som hände på vägen.. Men det stöd jag finner här gör allt lite lättare! Kram!
SvaraRaderaJemayá-kul att du känner igen dig! Tja, eller kanske jag ska beklaga.. ;) Visst är det både amning. sömnbrist och kanske stress och det är SÅ frustrerande! Kram!
Jättebra inlägg!! Så klokt!! Det är så rätt att man inte är van vid att ha tråkigt nuförtiden, för det finns alltid tv eller något annat som kan distrahera från det långsamma tråkiga...
SvaraRaderaHoppas att du kan pusta ut nu efter påskhelgen!